Panik!

Jag vaknade halv 10 imorse, lika opigg som igår. Huvudet väger 100 kg, halsen känns som jag svalt en kaktus och näsan tycks igenproppad av bomull. Pallrar mig ut i hallen och hämtar mina böcker jag ska läsa idag och för två sekunder njuter jag av de två dagar i ledighet jag har framför mig i sängen med min läsning. Två sekunder, innan paniken slår mig i huvudet. Vilken dag är det? Vad är klockan? När ska jag vicka för mamma när hon är i Indien? Jag vet att det är en onsdag, och hon kommer hem till helgen, så för i helskotta, VILKEN DAG ÄR DET IDAG? Ungefär så gick mina tankegångar innan jag halade upp almanackan ur väskan och konstaterade att det är tisdag och att onsdag är imorgon. Jag hann andas ut för att komma på att det betyder att jag bara har idag som heldag till att plugga. Tycks vara svårt att vara nöjd.

Som en skänk från ovan ringde mamma från ett startklart plan i Indien (på väg till Bombay) för att snabbt gå igenom vad jag ska göra. På min begäran lämnade hon planeringsunderlag för de två lektionerna för en 8a och en 9a som jag ska ha, hon behövde bara förtydliga de lite. Skönt att man är sjuk också, jaja, det går som det går! Tillbaka till böckerna!